Skadliga ämnen

Vad menas med skadliga ämnen?

Världsproduktionen av kemikalier har på 50 år ökat från knappt 10 miljoner ton till över 400 miljoner ton. Ingen vet exakt hur många kemiska ämnen som används inom EU, men man tror att det är runt 100 000. Av dem är det bara 14500 som är registrerade, vilket är det första steget i att avgöra om ett ämne är farligt eller inte.

Med skadliga ämnen menas kemikalier som kan ge en negativ effekt på oss människor och miljön. De här kemikalierna kan vara skadliga på olika sätt; vissa kan ge direkta problem såsom allergiska reaktioner eller irriterad hud. Andra kan vara skadliga om man utsätts för dem under en lång tid, t.ex. så kan de orsaka cancer, problem med fertiliteten eller skada immunsystemet.

Nedanstående ämnen kan finnas i vardagsprodukter och även vara skadliga för människor och miljön.

Med antibakteriella ämnen menas i detta sammanhang framför allt triclosan och silver. Det förekommer även andra ämnen, men dessa är två som är uppmärksammat problematiska. De tillsätts till kläder, skor, hushållsartiklar och hygienprodukter för att motverka bakterietillväxt och därmed dålig lukt. Tidigare var även tandkräm ett stort användningsområde för triclosan, men den användningen har i stort sett upphört i Sverige.

Både silver och triclosan är mycket giftiga för vattenlevande organismer. Det finns också studier som visar att antibakteriella ämnen kan leda till att bakterier blir resistenta mot antibiotika, vilket är ett stort hot mot folkhälsan.

Från och med 1 mars 2017 får varor behandlade med triclosan inte längre släppas ut på marknaden inom EU. Det här beslutet gäller inte kosmetika och hygienprodukter som lyder under en annan lagstiftning.

Bisfenol A används bland annat för att tillverka polykarbonatplast som ofta används i plastglas och tillbringare. Bisfenol A används också i stor utsträckning på olika termopapper, såsom kvitton, och vid tillverkning av epoxiplast och epoxilack. Lacken kan användas som skydd i konservburkar av metall. Studier visar att bisfenol A kan gå över i maten men enligt Livsmedelsverket är doserna så små att det inte ska vara någon fara. Det råder dock oenighet inom forskarvärlden om gränsvärdet ger tillräckligt skydd, framför allt när det gäller barn. Studier visar att bisfenol A är hormonstörande i låga doser och ämnet misstänks kunna ge skadliga effekter på fortplantningsförmågan.

Sedan 2011 är bisfenol A förbjudet i nappflaskor och sedan 2013 får det inte längre finnas i barnmatsförpackningar. Ibland ersätts bisfenol A av andra bisfenoler, till exempel bisfenol S eller F. De är inte reglerade på samma sätt men studier tyder på att de har liknande egenskaper som bisfenol A.

Användningen av bly har en lång historik i exempelvis mynt, färgpigment, kokkärl, konservburkar, vattenledningssystem och som stabilisator i plast. Tidigare användes bly som tillsats i bensin vilket var en stor exponeringskälla. Denna användning har helt upphört i Sverige vilket också synts som minskade blyhalter i människors blod. Nuförtiden hittar man framförallt bly i batterier, kablar, rostskyddsfärg, vattenkranar, ammunition och elektronik. Även tunga oäkta metallsmycken samt nycklar kan innehålla bly.

Redan vid mycket låga doser ger bly skador på nervsystemet. Känsligast är barn och foster som kan drabbas av fördröjd utveckling, lägre IQ och beteendestörningar. Bly är så giftigt att det inte finns några säkra gränsvärden.

Flamskyddsmedel används för att försvåra antändning och hindra spridning av brand. Textilier, möbler, byggmaterial, skumgummi och elektronik är exempel på varor som kan vara behandlade. Det finns flera hundra olika flamskyddsmedel och bland de omdiskuterade bromerade varianterna finns många särskilt skadliga. Många är svårnedbrytbara och kan ansamlas i levande organismer. Man vet än så länge ganska lite om vilka effekter bromerade flamskyddsmedel har på människor, men i djurförsök har man sett att hormonbalans, organutveckling och sköldkörteln påverkas samt att risken för cancer ökar. Bromerade flamskyddsmedel återfinns i damm men den största exponeringen för människor är genom maten, till exempel fet fisk

PBDE (polybromerade difenyletrar) – som i sin tur finns i några olika varianter:

PentaBDE – användes tidigare i textilier och skumgummi till exempel i soffor och madrasser. Förbjöds 2004 i EU.OktaBDE  – användes före 2006 i elektronik och elektriska apparater som tv och datorer.DekaBDE – används fortfarande i mattor och andra textilier. Före 2006 användes ämnesgruppen också i elektronik.

• HBCCD (Hexabromcyklododekan) – används i textiler och byggmaterial
• PBB (Polybromerade bifenyler) – användes före 2006 i elektronik
• TBBP-A (Tetrabrombisfenol A) – används i mönsterkort i elektronik

Många av dessa ämnen är alltså förbjudna inom EU men de kan fortfarande finnas i importerade varor samt i äldre material. För att ersätta de förbjudna ämnena finns så kallade ”alternativa flamskyddsmedel” som har likande negativa effekter och som ökar i omfattning både i vår miljö och i varor.

Ftalater är en grupp av ämnen som framförallt används som mjukgörare i PVC-plast, men också i färg och fogmassa. Mjuk PVC-plast kan till mer än hälften bestå av ftalater.

Många ftalater har konstaterats kunna skada fortplantningsförmågan, och för andra finns misstanke om att de gör det. Vissa är också hormonstörande och har visats ha samband med sjukdomar som astma och diabetes.

DEHP, DBP, BBP och DIBP är sedan 2015 förbjudna att använda inom EU men kan förekomma i varor som är importerade från andra delar av världen. Det är också möjligt för europeiska företag att söka dispens och ändå få använda de här ftalaterna.

När det gäller leksakser finns särskilda regler och 2013 skärptes kemikaliereglerna i det så kallade leksaksdirektivet. Detta innebär att de tretton ftalater som finns på kandidatförteckningen inte får finnas i leksaker i halter över 0,1%. Ftalaterna DINP, DIDP och DNOP ingår inte här, men får ändå inte förekomma i leksaker och barnvårdsartiklar som barnet kan tänkas stoppa i munnen. Dessa regler gäller för alla leksaker som säljs i EU oavsett var de är tillverkade.

Högfluorerade ämnen är vattenavvisande och ibland även fett- och smutsavvisande vilket gör att de ofta används som impregneringsmedel på olika ytor. De kan finnas i vattenavvisande skaljackor och skor eller i smutsavvisande möbler och mattor. De kan även finnas i köksmaterial som bakplåtspapper, muffinsformar och husgeråd samt som non-stick-beläggning i grytor och stekpannor.

Ett användningsområde som har orsakat allvarlig förorening av dricksvattnet på flera håll i landet är i brandsläckningsskum. På platser där det har funnits dricksvattentäkter i närheten av brandövningsplatser och flygplatser har man hittat extremt höga halter av högfluorerade ämnen i grundvattnet och behövt byta vattentäkt. Det har bland annat hänt i Tullinge, Kallinge och Uppsala.

Ett stort problem med de högfluorerade ämnena är att de är långlivade och svårnedbrytbara i naturen. Två specifika ämnen som har studerats mycket är PFOS och PFOA. De är extremt svårnedbrytbara och de har spridits oroande mycket i miljön. De är reproduktionsstörande och PFOA misstänks dessutom vara cancerframkallande för människa.

PFOS är sedan 2008 förbjuden att använda i produkter som tillverkas i EU (men inte i det som importeras från andra delar av världen). För PFOA och andra varianter av högfluorerade ämnen finns inte samma restriktioner.

Ibland förekommer även beteckningarna PFAS, PFC, polyfluorerade ämnen, perfluorerade ämnen och fluorkarboner. Alla dessa är högfluorerade ämnen.

Kadmium går att hitta i batterier, smycken och som pigment i framförallt konstnärsfärg. Förr använde man även kadmium som stabilisator i plast. Metallen sprids i naturen och till våra åkermarker via luftföroreningar från metallindustrin samt via förbränning av sopor och fossila bränslen. Även från handelsgödsel och avloppsslam sprids kadmium till åkrarna och hamnar i slutändan i grödorna vi ska äta.

Kadmium är en av de giftigaste tungmetallerna. Den kan ge försämrad njurfunktion och benskörhet. Metallen misstänks också öka risken för vissa hormonberoende tumörer såsom bröst- och livmodercancer samt påverka risken för hjärt-kärlsjukdom. Ny forskning pekar på att kadmium även kan påverka tillväxten och den kognitiva utvecklingen hos foster och små barn.

Kopparföreningar är mycket giftiga för mikroorganismer och används därför i exempelvis algbekämpningsmedel, båtbottenfärger och träskyddsmedel. Koppar används också i elektrisk utrustning, bilbromsar, vattenledningar och som beklädnad på fasader och tak. I Stockholm är biltrafik och byggnadsmaterial de dominerade utsläppskällorna till vattendragen via utsläpp av dag- och avloppsvatten.

Koppar är en livsnödvändig metall för många organismer men blir i höga halter giftig. Redan vid måttligt förhöjda halter kan koppar ge upphov till skadliga effekter på mark- och vattenorganismer.

Klorparaffiner delas in i tre olika grupper beroende på hur långa kolkedjorna är. De används i smörjmedel, färg och fogmassor samt i råvara till plast och gummi.

Klorparaffiner är stabila, svårnedbrytbara föreningar som kan bioackumuleras i miljön. De kort- och mellankedjiga klorparaffinerna är dessutom mycket giftiga för vattenlevande organismer och kan ge skadliga långtidseffekter i vattenmiljön.

Kvicksilver påverkar nervsystemets utveckling och funktion. Förr användes kvicksilver i amalgam inom tandvården och i olika tekniska instrument som exempelvis termometrar. År 2009 förbjöds all användning av kvicksilver med några få undantag; metallen får fortfarande användas i lysrör och vissa lågenergilampor.

Det kvicksilver som har spridits i naturen kommer finnas kvar där under lång tid. Där kan det dessutom omvandlas till metylkvicksilver, som också är ett mycket giftigt ämne. Det ansamlas i rovfiskar som vi sedan äter. Metylkvicksilver kan också skada det centrala nervsystemet och känsligast är foster och små barn. Därför ger Livsmedelsverket särskilda kostråd gällande fisk till gravida och ammande kvinnor.

Nonylfenoletoxilat används bland annat i textilindustrin och i olika sorters rengöringsmedel. Inom EU är användningen numera förbjuden (med vissa undantag) men textilvaror som importeras från länder utanför EU kan innehålla nonylfenoletoxilat. Från och med 2021 kommer det dock bli förbjudet även att sälja textilier som innehåller kemikalien. Lagen gäller textilier som avses att tvättas, detta eftersom ämnet sprids när det följer med tvättvattnet.

Nonylfenoletoxilat bryts i naturen ner till nonylfenol, som är ett svårnedbrytbart ämne som bioackumuleras i miljön. Det är dessutom mycket giftigt för vattenlevande organismer och det finns studier som tyder på att det kan ge nedsatt fortplantningsförmåga och fosterskador.

Organofosfater används i stor utsträckning som flamskyddsmedel i skummadrasser av polyuretan (PUR) och som mjukgörare i PVC-plast. Det används också som insektsbekämpningsmedel och som tillsats i golvpolish.

Organofosfater är en grupp ämnen som har olika egenskaper, flera är cancerframkallande och andra skadar hjärnan och nervsystemet. Vissa organofosfater är reglerade i den Europeiska kemikalielagstiftningen Reach.

TBT är en tennorganisk förening som är giftig för vattenlevande och andra organismer. I närheten av hamnar och marinor har man sett att TBT har gjort snäckor tvåkönade och de kan då inte fortplanta sig. Ämnet är numer förbjudet i båtbottenfärger. Trots det finns det fortfarande höga halter TBT i många bottensediment, i synnerhet vid båtuppläggningsplatser.

Zink används som pigment i färg, rostskydd vid galvanisering och i tillverkning av mässing. Spridningen sker från sådana material, men också via slitage av bildäck, utsläpp från oljeförbränning och från produktion av järn och stål. En del utsläpp sker också från hustak och fasader.

Zink är en livsnödvändig metall, men en för hög zinkhalt är skadlig för vattenlevande organismer.